Nina Nyman
Den finska polisen har bland det högsta förtroendet hos befolkningen i hela EU. Det är glädjande siffror som är mycket avgörande för att upprätthålla en stabil demokrati. Men under det senaste året har kvinnor och icke-binära uppmärksammat brott som allt för sällan kommer till polisens kännedom. Jag menar förstås sexuella trakasserier och sexuellt våld.
Jag är en av de personer som administrerade det första stora metoo-uppropet i Finland som gick under namnet #dammenbrister (pato murtuu). Uppropet handlade om de övergrepp som sker i Svenskfinland och samlade 6111 underskrifter på mindre än en vecka. Vi fick också in 950 vittnesmål som vi just nu dagligen publicerar på sidan www.astra.fi/dammenbrister. Som administratör för det här uppropet slår det mig hur sällan polisen blir inblandad, hur sällan det ens finns en tanke om att anmäla trots att det ofta är frågan om både tydliga och grova brott. Jag har kunnat utläsa sex huvudorsaker till att övergreppen inte anmäls:
- Offret är rädd för konsekvenserna om brottet anmäls. Det kan vara frågan om hämndaktioner från förövaren eller att uteslutas ur ett sammanhang eftersom andra tar förövarens parti.
- Offret vet att hen inte har tillräckligt bevis, ord kanske står mot ord.
- Offret avråds från att anmäla av en vän, eller ibland tyvärr av polisen själva.
- Offret skäms för mycket och klarar inte av att tala om det som hänt.
- Offret vet inte om att det som hänt är brottsligt. Det här gäller framförallt trakasserier.
- Offret litar inte på att polisen kommer att ta hen på allvar och på ett respektfullt sätt utreda brottet.
I alla de här fallen kunde polisen genom tydlig kommunikation spela en större roll i att stöda brottsoffret så att hen känner sig trygg att anmäla. Framförallt när det gäller den femte punkten borde polisen göra ett bättre jobb. Lagstiftningen kring trakasserier har ändrats under de senaste åren, men väldigt lite information har getts medborgarna om vad som juridiskt räknas som trakasserier och vad man ska göra om man råkar ut för ett sådant brott. Nu, det senaste året, har det varit en ypperlig chans att till exempel göra en kampanj i sociala medier kring detta. Den riksomfattande brottsstatistiken som gjorts under det första halvåret av 2018 visar en ökning på 45% i antalet anmälda sexualbrott. Gissningsvis beror detta inte på att brotten ökat utan på att tröskeln att anmäla har sänkts då ämnet behandlats offentligt och allt fler personer vågat berätta om vad de varit med om. Men fortfarande finns det ett jättestort mörkertal som kunde minskas via mera och tydligare kommunikation.
Nina Nyman
doktorand i genusvetenskap vid Åbo Akademi